Start > Om oss > Jobba hos oss > Möt våra medarbetare

Foto: Tobias Fälth

Östersjön är världens mest trafikerade hav med isförhållanden som kräver isbrytare. Havsisen lever sitt eget liv, är i ständig rörelse och kan under bara ett par timmar ändra både skepnad och karaktär.

Isen har kraft att pressa fartyg på grund, eller ännu värre, ner under isen. Utan isbrytare ingen handelssjöfart och utan handelssjöfart ingen svensk industri. En bra och effektiv isbrytning är ett resultat av flera samverkande, men skilda faktorer. Ansvarig för allt detta är Sjöfartsverkets chef för isbrytning, Tomas Årnell. Han har varit varit chef för isbrytningen sedan november 2011. Det var under marinens officersutbildning han fick sin första isbrytarkontakt, och fastnade direkt. Att han själv skulle sitta som isbrytardirektör några årtionden senare trodde han kanske inte, men tanken tänkte han tidigt.

– Då, i slutet av 1970-talet fick jag lära mig att ansvarig för hela isbrytarverksamheten var en isbrytardirektör på Sjöfartsverket, och över honom fanns, möjligen, bara Gud. Tomas Årnell skrattar åt det i dag, men då var det nästan en sanning.

– Men jag tänkte redan då att det måste vara ett häftigt jobb att vara ansvarig för hela isbryteriet, säger han.

Han lockades av utmaningen att få manövrera en kraftfull isbrytare, ofta i svåra situationer nära andra fartyg, och han intresserade sig för isen. Det fanns iskunskap att läsa sig till, men den som bara kan förvärvas genom erfarenhet var ännu mer spännande.

– Men det bästa är känslan av isbrytaren som en stor och hjälpande resurs, att få hjälpa där hjälp verkligen behövs, säger han.

Det brukar heta att fartyg fastnar i isen, men det är ett uttryck som kan vilseleda. Att sitta fast i isen innebär att isen bestämmer. Fartyget går inte längre att styra. När isen bestämmer kan fartyget pressas vart som helst, kanske på grund eller rakt in i ett annat fartyg.

Drygt 35 år med isbrytning har det blivit hittills för Tomas Årnell. Först som styrman på Frej, senare som operativt ansvarig på land, sedan till sjöss igen varav de sista nio åren som befälhavare på Oden. Med Oden vidgades också perspektiven med forskningsresor till både Arktis och Antarktis.

– Det är spännande miljöer med fantastiskt djurliv, men också ett oerhört ansvar. Isarna kan vara farliga och man är utlämnad till naturens krafter. Där kan man känna sig väldigt liten.

Tomas Årnell beskriver sitt jobb som att lägga ett stort pussel där den färdiga bilden aldrig är förutbestämd.

– Det är som ett spel om logistiken. Det gäller att hitta de optimala lösningarna med hänsyn tagen till allas behov, och sedan lyckas få ihop den totala verksamheten.

Men en del av spelets förutsättningar rår han inte över. De sätter isen, vädret och vindarna. Eller, möjligen, Gud.

Ur Sjörapporten nummer 1, 2013.

Dela artikeln