site_anchor

Den nationella djupdatabasen (DIS) innehåller sjömätningar från mitten av 1800-talet och framåt. Digital insamling har skett från 1981 - i början i form av digitalisering av ekogram, då man enbart digitaliserade brytpunkterna på bottenprofilen.

1987 startades den helautomatiska insamlingen av djup. Från 1993 och framåt har multibeam ekolod använts vid sjömätning. En period mellan 1996-2002 användes även insamling via helikopter (laserbathymetri).

År 2006 började man att skanna och digitalisera alla äldre analoga kartor. Detta arbete beräknas vara klart 2015. Då ska det finnas en heltäckande djupdatabas över svenskt farvatten (dock finns det vissa yttre områden som helt saknar djupdata). 

Äldre kartor som digitaliseras är så kallade mätkartor, som består mestadels av djupsiffror, samt djupkartor som består av kurvor och siffror (oftast mycket glest utritade). Djupkartan har i regel 1 meters kurvintervall ned till 25 meters djup, därefter kurvintervall 5 meter. 

Sjömätningsmetoder genom åren

Tidsperiod (cirka)      Sjömätningsmetoder
1994- Multibeamlodning, laserbathymetri, parallellodning eller singellodning. Digital insamling.
1981-1993 Parallellodning eller singellodning. Digital insamling. Resultatet ritades på så kallade djupkartor.
1960-1980 Parallellodning eller singellodning. Resultatet ritades på så kallade djupkartor.
1930-1959 Handlodning eller singellodning. Resultatet av sjömätningen ritades som enskilda mätkartor.
-1929 Handlodning. Resultatet ritades som enskilda mätkartor. Sjömätningar äldre än år 1911 redovisades som fot/famn.

Djupkarta
Djupkarta från 1977

 

Mätkarta
Mätkarta från 1920

Vid äldre mätningar från innan 1929 är sjömätningsmetoden alltid handlod. Resultatet ritades som enskilda mätkartor. Sjömätningar äldre än år 1900 redovisades som fot/famn.

Sidan uppdaterad: 2012-01-09