Start > Press > Upphandling av räddnin...

Att införliva en privat verksamhet i den statliga apparaten har varit en större utmaning än vi någonsin kunnat ana. Arbetstidsavtalet som skrevs vid införlivandet är ett exempel på det. Det är ett avtal som Sjöfartsverket ser har varit kostnadsdrivande och är därför uppsagt.

Sjö- och flygräddningsverksamheten har gått igenom stora organisatoriska förändringar de senaste åren och för fyra år sedan påbörjades ett internt förändringsprogram för att effektivisera verksamheten. Arbetet har kommit en bra bit på vägen, men det återstår flera viktiga milstolpar. En av utmaningar är att verksamheten varit kostnadsdrivande, vilket bland annat beror på ökade personalkostnader för Sjöfartsverkets flygande besättningar. Kan vi utöka den här delen med att peka på andra kostnader?

Vad är orsaken till de ökade personalkostnaderna?

När helikopterverksamheten införlivades i Sjöfartsverket anställdes alla in i statliga kollektivavtal. Arbetstidsreglerna som fanns var dock inte lämpliga för flygande personal, utan man skapade ett tilläggsavtal. Tyvärr blev avtalet skrivet på ett sätt som blev väldigt dyrt för Sjöfartsverket.

Ett exempel är att uttaget av arbetstid per beredskapsdygn ökade från 16 till 20 timmar. Därmed minskar antalet dygn drastiskt som var och en kan arbeta utan att överskrida sin årsarbetstid. Tiden räcker inte ens till att erbjuda semester i vanlig ordning. När någon är ledig måste en kollega jobba extra. Detta extraarbete kallas fridygn och betingar en betydligt högre ersättning än normalt.

Med fridygnskonstruktionen kan en enskild person arbeta väldigt många timmar under en månad och få en ersättning flera gånger högre än grundlönen. Det var aldrig avsikten när avtalet skrevs.

Hur mycket tjänar de flygande besättningarna?

Sjöfartsverkets helikopterbesättningar består av fyra personer; två piloter, vinschoperatör och ytbärgare. De piloter som också är befälhavare har absolut högst lön. Genomsnittet för deras grundlön är cirka 67 000 kronor per månad, vilket ligger ungefär i linje med övriga marknaden.

Men SAR-avtalets utformning har inneburit att befälhavarna/besättningsmedlemmar med andra tilläggstjänster har tjänat i genomsnitt cirka 125 000 kronor per månad. Den enskilda högsta utbetalningen som gjorts var på över 500 000 kronor för en månad, men den är inte representativ och innehåll retroaktiva utbetalningar.

Varför utökar vi inte antalet besättningar?

Det skulle inte leda till minskade kostnader för verksamheten. Utbildning, övning och obligatorisk flygtid innebär stora kostnader. Med nuvarande upplägg har alla möjlighet att flyga var fjärde vecka. Eventuella extrabesättningar skulle behöva återinflygningstimmar eftersom de inte skulle ha möjlighet att flyga regelbundet.

Vad är lösningen på de ökade kostnaderna?

Tilläggsavtalet är uppsagt och att förhandlingar pågår för att säkerställa ett nytt effektivt och attraktivt kollektivavtal. På kort sikt vill Sjöfartsverket i samförstånd med de fackliga parterna hitta enkla lösningar för att få till en verksamhet som är hållbar. På längre sikt ska det pågående förändringsprogrammet leda till en effektivare verksamhet.

Varför har Sjöfartsverket inte gjort något åt det här förrän nu?

Vi har fokuserat så mycket på att få verksamheten att fungera. Tanken och fokus har varit att vi ska vara tillgängliga och kunna rädda liv. Det har gjort att lönefrågan inte varit aktuell förrän senaste året.

Dela artikeln