Start > Farledsprojekt > Malmporten > Nyheter


Oden är den största av de svenska isbrytarna.

Sveriges isbrytare håller på att nå pensionsåldern och det blir allt svårare att få tag på reservdelar.
De klarar av att assistera dagens handelsfartyg, men trenden tyder på att handelsfartygen blir större och bredare.

Malmexporten och kolimporten i Luleå är i centrum för farledsprojekt Malmporten. Där planeras för breddning och fördjupning av farleden samt bygge av en ny djuphamn med upp till tre kajer. Det är också där de fem isbrytarna har sin hemmahamn.

– Trenden tyder på allt större, bredare och motorsvagare fartyg kopplat till miljökrav, säger Dan Broström, projektledare för Projekt Isbrytare 2020, IB 2020, hos Sjöfartsverket.

Av de fyra stora isbrytarna bryter de tre: Atle, Ymer och Frej, en ränna på 24 meters bredd medan Oden bryter en 31 meter bred ränna, men i framtiden behövs 32 meters bredd.

Längs Norrlandskusten planerar Luleå vintertid för att ta emot fartyg med 32 meters bredd. Utbyggnader kan också bli aktuella i Skellefteå, Umeå, och Orrskär vid Söderhamn. I Gävle är utbyggnaden redan slutförd, medan den pågår i Sundsvall.

Underhåll och utbyte av utrustning har skett kontinuerligt på isbrytarna från 70- och 80- talen, och livslängden bedöms i dagsläget för skrovens del, räcka till 2030-2035. Det blir dock allt svårare att få tag på reservdelar.

Studier visar att det finns behov av isbrytarkapacitet i minst 60 år till, med tanke på klimatförändringar.

Olika alternativ

Sjöfartsverket har genom IB 2020 arbetat aktivt med frågan. Projektgruppens rekommendation är att ersätta befintliga isbrytare med nya och nu inväntas klartecken för att få inleda en designstudie av ny isbrytare som kan bryta ränna anpassad för 32 meter breda fartyg, med leverans under 2022. Efter att isbrytaren utvärderats sker sedan ytterligare beställningar.

Som alternativ föreslås att nuvarande isbrytare livstidsförlängs där maskineri med mera byts ut, men en sådan lösning skjuter nybyggnadsbehovet 10-25 år framåt och lösningen innebär att fartygen inte kan möta morgondagens behov från sjöfarten.

Avancerad teknik

Förslaget är dieselelektriskt drivsystem av isbrytarna kompletterat med en batterihybridlösning som bedöms kunna minska behovet av dieseldrift. På lite längre sikt är bedömningen att isbrytarna ska kunna drivas helt på fossilfritt bränsle, bio-diesel och metanol.

– Tekniken med "dual fuel", motorer för två olika bränsletyper, finns i dag men det finns ingen motor än av den storleken som behövs för isbrytare, förklarar Dan Broström.

Inriktningen är att isbrytarna även ska kunna användas av Försvarsmakten och Kustbevakningen.

Kostnaden för en ny isbrytare bedöms till 1,1–1,3 miljarder kronor, utifrån 2013 års prisnivå, medan kostnaden för en "livstidsförlängning" beräknas till cirka 530 miljoner per isbrytare i Atle-klassen.


Dan Broström leder Projekt Isbrytare 2020.

Dela artikeln