Start > Farledsprojekt > Malmporten > Nyheter


Karl Herlin har varit kapten i tio år på Atle. Här i Luleå som är hemmahamn med domkyrkan i bakgrunden.

Fartyget är 110 meter lång, 25 meter bred och har många muskler: fem motorer om vardera 5000 hästkrafter. Det handlar om Atle - en av Sveriges största isbrytare.

Atle var den första av fem isbrytare i Atleklassen som började byggas på 1970-talet. Två av dessa byggdes för Finland.

1,2 meters kärnis i fem knops fart är inga problem. Fartyget har till och med kört igenom tio meters isvallar. Vid körning med många assistansupdrag drar det 30.000–40,000 liter diesel under ett dygn med upp till cirka 80 centimeters kärnis. I fören respektive aktern finns två propellrar.

– Man kan säga att Atle är fyrhjulsdriven och med 25 000 hästkrafter kommer man långt. Visst har vi kört fast ibland i isen, men vi har alltid kommit loss, säger Karl Herlin, kapten sedan tio år på Atle.

Många faktorer påverkar

Isbrytningen påverkas av många faktorer som istjocklek, vind och om isen pressas ihop som ett blixtlås efter brytningen.

Det mest effektiva sättet att assistera fartyg är när de lägger sig på rad i konvoj efter isbrytaren. Då är det respektive kapten som avgör hur nära fartygen kan ligga varandra i förhållande till hur snabbt isen går ihop igen.

Med Malmporten i Luleå väntas ett nytt tidevarv när både större och bredare fartyg kommer att trafikera farleden och hamnen.

– De stora fartygen har redan börjat komma hit. Men farleden och hamnen är för grund i dag och därför kan inte de stora fartygen komma direkt in fullastade för att lossa vid kaj, alternativt lasta fullt vid kaj. I det senare fallet kan de bara lasta till viss del vid kaj. Sedan måste de gå längre ut för att ankra i avvaktan på att fullastade mindre fartyg kommer ut och lastar över, läktrar, till det större fartyget. Förhållandet blir det omvända om fartyget kommer fullastat. Det förstår ju var och en att det kostar både tid och pengar.

– När vi ska assistera ett sådant stort fartyg behövs det ibland två isbrytare som går omlott, eller "flankar" varandra som vi säger. Är det skarpt läge betyder ju det att vi blir tvungna att låna in kapacitet från någon annan isbrytare som hade behövts på annan plats.

När isbrytarna byggdes på 70- respektive 80-talen bedömdes deras livslängd till cirka 30 år. Sedan dess har en rad så kallade livstidsförlängande åtgärder genomförts. Det innebär bland annat underhåll och utbyte av maskindelar, uppdatering av maskiner och teknisk utrustning på bryggan, nytt bogserspel -men det blir allt svårare att få tag på reservdelar eftersom fartygen är så pass gamla.

Betyder mycket för näringslivet

När det gäller behov av en ny isbrytare styrs funktion och kapacitet av enskilda faktorer som i sin tur påverkar varandra: skrovform, maskineffekt och typ av framdrivning.

Han konstaterar att isbrytarna betyder väldigt mycket för näringslivet och Sveriges utrikeshandel Innan isbrytarna blev verklighet stängdes den nordliga industrin vintertid och de anställda permitterades.

– I dag har företagen inga lager längre. Allting ska komma "just in time". Därför blir isbrytarna en mycket viktig länk för skogs-, stål- och gruvindustrin.


Fem motorer med sammanlagt 25.000 hästkrafter finns i maskinrummet på Atle.

 

 

Dela artikeln