Kuriosa om Södertälje kanal

Södertälje kanal och sluss

Södertälje kanal är 2,8 sjömil lång. Slussen är ca 135 m lång, 19,6 m bred och 7,8 m djup.

Begränsningsmåtten för fartyg genom kanal och sluss är 124 m längd, 17-18 m bredd och 6,5-6,8 m djupgående. I vissa fall kan dispens ges för något större mått.  

Tankfartyget "Tärnfors" i slussen. Hon är ett av de största fartygen som kan passera.

M/T Tärnfors kan lasta över 8000 ton flytande last och fyller nästan upp hela slussen.

Årligen passerar ca 4000 lastfartyg. Ett mindre antal skärgårds- och passagerarbåtar går igenom slussen, samt cirka 10000 fritidsbåtar, främst sommartid. Den senare siffran kan variera beroende på sommarväderleken.

Fartygen för cirka 4 miljoner fast och flytande gods upp till hamnarna i Mälaren och cirka 1 miljon ton gods ut som export.

Kungligt besök år 2001. I samband med vårt kungapars silverbröllop, kom danska drottning Margrethe sjövägen till Drottningholm.

Danska kungafartyget heter 'Dannebrogen'.

Historik
Platsen för Södertälje kanal har varit densamma för fartygstransport mellan Mälaren och Saltsjön sedan vikingatiden. Då fick man dra farkosterna över vissa landavsnitt och grund med hjälp av timmerstockar.

Redan på 1400-talet rensade man vissa ställen för att underlätta passagerna. Under slutet av 1600-talet byggdes den första kanalen mellan sjön Maren i Södertäljes centrum, till Saltskogsfjärden i Linaviken, en smal vik från Mälaren. Men den blev  aldrig riktigt färdig utan förföll och blev delvis ofarbar.

År 1819 blev kanalen färdig för full farbarhet första gången. Det hade tagit 13 år att anlägga kanalen. Då hade man även anlagt en sluss och man kunde ta sig hela vägen från Igelstaviken till Linaviken under kontrollerade former.

Den gamla kanalen och järnvägsbron. Bilden tagen från norr. Nuvarande järnvägsbron och E4/E20 broarna ligger cirka 300 - 500 meter längre bort.

Så småningom ökade trafikflödet och storlekarna på fartygen. Efter mycket utredande under början av 1900-talet, anlades på 8 års byggtid den kanal och sluss, som är dagens Södertälje kanal.

Eftersom endast en breddning av den gamla kanalen var svår att göra, lade man om en stor sträckning av kanalen helt och hållet. Tidigare hade den smala kanalen slingrat sig mellan dåvarande slussen (norr om nuvarande Mälarbron) och utloppet i Maren. Nu grävde man sig genom hela åsen och gjorde en i det närmaste rak kanal, som var både bred och djup.

På två platser kan man idag se bitar av den gamla smala kanalen. Mellan Mälarbron och slussen finns ett avsnitt, som medfört att en liten ö har bildats i kanalen, mellan nya och gamla sträckningen. Där finns även fundament som är rester av svängbro för gatutrafik i Stockholmsgatans förlängning. Ett litet kanalavsnitt kan även ses från gamla utloppet i Maren, över vilket nu vägen mot nya slussbron går.

Den "nya" järnvägsbron byggdes samtidigt som kanalen i början av 1920-talet. Än idag är den i funktion, främst för pendeltåg och godstrafik.

Den nya slussen var ett mästerverk i ingenjörs- och byggnadskonst. Den var mycket stor i dåtidens mått räknat. På den tiden slussade man många fartyg och båtar åt gången och med tiden har slussens storlek kommit till stor nytta genom att även dagens stora fartygstonnage går att slussa. Ett tänkande framåt som man kanske då inte anade nyttan av.

År 1924, i november, invigdes den nya kanalen och slussen av kung Gustav V. Sedan dess har tusentals fartyg och båtar passerat sluss- och kanalsystemet. Tusentals gånger har slussen och den lilla slussbron öppnats. Maskineriet är idag i princip detsamma som från början. Endast mindre delar, kugghjul och vajrar har bytts ut, och elkraften har förnyats till växelström.

Under 1970-talet fördjupade och breddade man kanalen ytterligare. Under 1990-talet anlades nya ledverk norr och söder om slussen, man spontade upp kanalsidor och muddrade uppgrundningar. I slutet av 1990-talet byttes även de gamla panelerna för slussmanövreringen ut i samband med att man lyfte upp sluss, bromanöver och trafikinformationsservicen till ett nytt torn på taket av gamla slussbyggnaden.

På grund av allt större tonnage till främst hamnarna Köping och Västerås i Mälaren, har under senare år en ny, större sluss utretts. Huruvida man kommer att bygga en sådan, eller göra en större renovering av nuvarande sluss, är till dags dato inte klart.

Slussens betydelse
Slussen i Södertälje, liksom slussarna i Stockholm är anlagda av flera anledningar. 

Eftersom många kommuner tar dricksvatten från Mälaren, förhindrar man med slussarna (och dammluckor i Stockholm) att saltvatten kommer in. Man reglerar vattennivån att i princip alltid ligga över saltsjöns nivå. På så sätt är trycket alltid högre på Mälarsidan och strömmen går ut mot saltsjön. Vid enstaka tillfällen, främst vid extrema vädersituationer, kan havsnivån bli så hög att den ligger över Mälarens vattennivå. Då håller man slussar och dammluckor stängda så mycket som möjligt.

Normalvattenståndet i Mälaren anges idag då vattenytan ligger 4,14 m över västra slusströskeln i Karl Johanslussen i Stockholm. Siffran är av statistisk härkomst.

På grund av att höjder och djup i sjökorten är refererar till en medelvattennivå vid 4,10 över Karl Johanslussens västra tröskel, håller man alltid alla slussar och dammluckor stängda, då vattenståndet ligger vid den nivån eller lägre. Undantag fartygspassager i slussarna.

En vattendom styr i vilken ordning olika dammluckor och slutligen slussarna skall öppnas för flöde, vid allt högre vattennivåer.

Det är Stockholms Hamn som på uppdrag av Stockholms stad, ansvarar för att hålla kontroll över vattennivåerna och att reglera nivån enligt vattendomen. Stockholm Hamn manövrerar dammluckorna runt Riksdagshuset, samt slussarna i Stockholm, medan Sjöfartsverket i samråd med Stockholms Hamn (på deras direktiv), släpper vatten genom Södertälje sluss.

Den andra stora anledningen till att man anlagt slussar mellan Mälaren och Saltsjön, är att möjliggöra fartygstrafik. Det skiljer ca 60 cm mellan vattennivåerna i Mälaren och saltsjön, varför det utan slussar, hade blivit mycket strömt i kanalerna. Detta hade omöjliggjort säker navigering och även inneburit stor påfrestning för kanalkanterna vilka hade eroderat väldigt mycket om man inte stoppat vattenflödet med slussar.

(Bilderna publicerade med tillstånd av Bo Arnholm)

/Peter Twede