Intresset för sport och motion är mycket stort ombord, vilket visar sig i ett betydande deltagande inom både organiserade tävlingsformer och enskilda aktiviteter.
Sjöfolket vill, trots allt kortare hamnliggetider och minskade besättningsstorlekar, vara med i den svenska idrottens aktiva gemenskap för att under enkla och lekfulla former kunna jämföra sig med sina yrkeskolleger på andra fartyg.
Numera dominerar de individuella aktiviteterna, troligen med anledning av att lagtävlingar blivit svårare att arrangera. Fotbollsspelandet äger i viss mån rum vid större sammandragningar, där fartygslagen deltar under sina ledighetsperioder.
Sjömanssportarnas friidrottande omfattar alltifrån springande och hoppande på ödsligt belägna, asfalterade terminalytor till agerande på förstklassiga allvädersbanor. "Uthållighetsmotionärerna" springer, joggar och promenerar årligen avsevärda sträckor både i hamn och till sjöss, där banlängden ombord kan uppgå till 300 meter som längst.
Sedan sjömansidrotten etablerades i början av 1950-talet har det funnits ett omfattande nordiskt tävlingsutbyte.
Det har sedan blivit en förebild för idrottens aktiviteter när det utvidgades till att omfatta all världens sjöfarare, både i särskilda idrottsveckor och de årslånga serier inom lagsporterna. International Sports Committee for Seafarers, ISS, bildades 1976, och samarbetet fick en fastare och mer organiserad form.
ISS, är numera en underkommitté till International Committee on Seafarers Welfare (ICSW).