Bakgrunden till krigsseglarnas minnesmärke

Det som mötet på Stenpiren i Göteborg den 6 september 1997 handlar om kan sammanfattas i två citat:

 …Det svenska folket har förvisso med varm känsla tänkt på vårt sjöfolk och dess vackra pliktuppfyllelse under de hårda och farofyllda förhållandena under det sistförflutna året. Det är för mig en kär plikt, att uttala fosterlandets tack och beundran för sjöfolkets uppoffrande insatser under denna tid. För dem, som därvid låtit sina liv, böja vi våra huvuden i vördnad.

Så sade statsminister Per Albin Hansson i september 1940, i en radiohälsning till sjömännen utanför Skagerrakspärren. Ett år senare minsprängdes Ostasiatiska kompaniets m/s Ningpo i Singapore, en av hundratals svenska krigsförlisningar. Vraket bogserades till Hongkong. Besättningen hölls senare kvar i det japanskockuperade Shanghai ända till efter krigsslutet. När de överlevande äntligen kom hem till Sverige fick de ett mottagande som skildras så här i Svenska Sjöfolksförbundets krönika Förbund på sju hav:

En gråkall, snöblöt dag i början av januari 1946 kom en frusen, hungrig och illa medfaren skara sjömän till Malmö. Det var spillrorna av den svenska besättningen på motorfartyget Ningpo... I Malmö fördes sjömännen från Ningpo i första hand in på polisstationen där de inte ens fick använda telefon… Från polisstationen fördes sjömännen till gamla Borgarskolan där de inkvarterades och låstes inne…

Det krigsseglande sjöfolket var den enda gruppen svenskar som massivt utsattes för krigets fasor. För det fick de inte det tack och det erkännande från nationen Sverige som de hade förtjänat. Uppskattningsvis 2.000 kom aldrig hem. Många av dem stupade i de atlantkonvojer som var så betydelsefulla för den allierade krigsinsatsen att de anses ha förkortat kriget.

Den 27 oktober 1995 hölls en sjömanskulturell dag i Uddevalla, arrangerad av Stiftelsen Sveriges Sjömanshus och Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF). Det ena huvudinslaget var invigning av Sveriges Sjömanshusmuseum i stadens gamla sjömanshus. Det andra var den första offentliga visningen av Maj Wechselmanns film Rapport från de drunknade och de glömda – en hyllning till det krigsbefarna svenska och nordiska sjöfolket 50 år efter krigsslutet.

Kommunikationsminister Ines Uusmann var förhindrad att närvara. Hon lät hälsa att minnet av krigsseglarnas insatser skulle bevaras och att hon därför ville träffa representanter för dem.

Den 7 mars 1996 fick ministern träffa 18 krigsseglare. Mötet hölls på Vasamuseet i Stockholm. Hon gjorde tre utfästelser till dem: Ett upprop skulle genomföras för att finna de kvarlevande krigsseglarna, de skulle alla få en personlig minneshandling, och ett minnesmärke skulle resas över deras och deras bortgångna kamraters insatser. Uppdraget gick till Sjöfartsverket, Stiftelsen Sveriges Sjömanshus och HKF. Vid samma tillfälle belönades sjökrigsforskaren Terje Fredh, till vardags Bohusläningens lokalredaktör i Lysekil, för sin kamp under flera decennier för ge krigssjömännen ett erkännande. Terje Fredh har bl.a. givit ut ett trettiotal skrifter på eget förlag om det krigsbefarna sjöfolket.

En arbetsgrupp bildades omedelbart, ledd av Sjöfartsverkets generaldirektör Anders Lindström och förstärkt av Terje Fredh. Gruppen utökades efter hand med representanter för redarna, sjöfacken, Göteborgs Hamn, Göteborgs Maritima Centrum och – för hjälp kring planering av minnesmärket – Statens Konstråd.

Uppropet genomfördes med hjälp av efterlysningar i lokala medier, tips från anhöriga och vänner till krigsseglare, samt regelrätt detektivarbete med många tusen sökningar i det datorbaserade SPAR-registret, utifrån handskrivna namn och födelseuppgifter i gamla skeppsrullor från krigsåren. Alla nya krigsseglarkontakter fick Utkik – Särtryck från 1990-95 (en artikelserie i HKF:s tidskrift om krigssjömännen) och annan information. Väldigt många svarade med dramatiska skildringar av det de varit med om under kriget.

Den utlovade minneshandlingen kom att få formen av en bok, där unikt dokumentärt material i form av inkomna brev sammanställts av Terje Fredh till ett huvudavsnitt. Därtill finns bl.a. en krigsseglardagbok som omspänner hela kriget. Var och en av krigsseglarna får ett exemplar med sitt eget namn på omslaget. I ett förord riktar sig statsminister Göran Persson till dem, och i en längre inledning berättar Anders Lindström om bakgrunden. Uppdraget gick till Bokförlaget Tre Böcker i Göteborg, som också låter trycka en upplaga för sedvanlig försäljning i bokhandeln.

	Konstnären Lars Kleen, Nacka, fick uppdraget att skapa det utlovade riksminnesmärket, som riktar sig både till dem som stupade i kriget, till dem som gått bort sedan dess och till dem som finns kvar bland oss. Efter olika turer mellan kajavsnitten i Göteborg föll valet på Stenpiren som den lämpligaste platsen.
Ceremonin på Stenpiren i Göteborg