 |
Skeppsdagboken och utdrag ur densamma är en oförtjänt bortglömd genre inom den maritima litteraturskatten.
Denna rika källa att ösa ur framföds också på ett unikt sätt.
|
Var har det sin like, att man först skriver "utdrag ur skeppsdagboken", varefter man överför samma text till "kladden" samt snyggt och prydligt skriver in aktstycket i själva Skeppsdagboken?! Eftersom det exempel som ges här i åratal har valsat runt på olika språk, och i denna version även filtrerats genom ex-gnisten och ständige medarbetaren John E Perssons kynne, tvivlar Utkik en aning på dess sanningshalt. Dock är den nog – likt sjöskrönan – ungefär sann… (Publicerad i Utkik nr 4 1993.)
Utdrag ur Skeppsdagboken
Förd å s/s San Fiasco på resa Rio Mañana — Porto Finito
Tisdagen den 27 februari
Kl 17.00 Avgått Rio Mañana under lots ledning assisterad av bogserbåten CARAMBA II. Djupgående vid avgången F = 16 fot A = 18 fot
Kl 18.30 Cirka tio kabellängder från bron vid Nevermind Point avgivit reglementsenlig broöppningssignal med ångvisslan.
Kl 18.32 Fartygselev W Nilsson sysselsatt med att stuva undan signalflaggor på kommandobryggan. Efter att en längre stund iakttagit det sätt på vilket fartygselev Nilsson ihopvikt signalflagga "G", utropade befälhavaren spontant "Lägg av". Överstyrman, som i samma stund utkom från karthytten, uppfattade detta som en order, vilken han vidarebefordrade via högtalare till backen.
Kl 18.33 Transiterade tredjestyrman, som uppehöll sig på backen, ordern till fartygets timmerman. Denne, som stod stand-by vid ankarspelet, fällde omedelbart styrbords ankare. Fartyget gjorde vid tillfället en fart av 6 knop, som är stadgad för denna del av farleden, vilket fick till följd att, sedan ankaret fått fäste i kanalbottnen, ankarspelet rycktes bort från sitt fundament. Endast lyckliga omständigheter gjorde att ingen person härvid kom till skada. Därtill uppbromsades fartygets framfart, trots att ingen backmanöver hunnit beordras, samtidigt som det girade styrbord in mot östra kanalbanken. Efter att ankaren fått fäste iakttogs att samtliga gatlyktor i land, tillika annan illumination utomhus, hastigt slocknade. Troligen beror denna plötsliga mörkläggning på att vi strax före bron passerade en skylt med ankringsförbud.
Kl 18.36 Slogs full back på maskintelegrafen, samtidigt som överstyrman kontaktade maskinrummet per telefon för att betona att manövern gällde maximalt varvtal back. Vakthavande maskinist replikerade att sjövattentemperaturen var lämplig för bad samt utmanade överstyrman i boxning. Detta som en trolig följd av rusdrycksmissbruk i tjänsten, vilket kommer att beivras vid senare tillfälle.
Kl 18.37 Uppfattade brovakten från sin manöverhytt den uppkomna situationen och öppnade klaffbron strax innan fartygets stäv nådde densamma. Denna rådighet förhindrade bron att sammanstöta med fartyget, då den förra med hög fart närmade sig det senare.
Kl 18.39 Kom den beordrade backmanövern. Denna fick till följd, eftersom rorgängaren lämnat ratten i läge hårt babord, att fartygets stäv med kraft slog in i östra brofästet. Brovakten, som på grund av nervositet eller tidsbrist ej fällt bommarna på denna sida, lyckades ej stoppa trafiken från öst. På grund härav landade på fartygets fördäck dels en cyklist, dels en traktor med släpfordon, på vilket ett antal husdjur transporterades. Burarna för de senare öppnade sig vid kontakten med fartygets lastlucka nr 1. Därvid blockerades fördäcket, förutom av de tidigare omtalade fordonen, av ett större antal lössläppta hönsfåglar.
Kl 18.40 Började fartyget röra sig akteröver emedan ingen på kommandobryggan, i den situation som uppstått, tänkt på att avbryta backmanövern. Därvid kolliderade det med CARAMBA II, vilken befann sig akter om fartyget, kopplad med bogsertross till poopen. När bogserarens akterdäck kom i kontakt med fartygets häck trycktes det förra ner under den senare och härvid vattenfylldes bogseraren snabbt. Lyckligtvis kunde hennes fulla bemanning på fyra man simmande ta sig till kanalbanken.
Kl 18.41 Lämnade lotsen kommandobryggan, vilken hittills icke tagit ringaste del i försöken att avstyra ett haveri, utan att varsko befälhavaren. Han har senare återfunnits i fartygets salong intagande skotsk whisky direkt ur butelj och har hittills konsumerat uppskattningsvis 165 cl. Spirituosan har han utan befälhavarens medgivande tillskansat sig från fartygets barskåp, vilket enligt ekonomiföreståndarens utsago torde ha varit låst.
Kl 18.44 Befinner sig bogserbåtsbefälhavaren, som från kanalbanken lyckats ta sig ombord i fartyget, uppgivet gråtande i fartygets sjukhytt där ekonomiföreståndaren försöker trösta honom. Detta till trots utslungar han gruvliga hotelser mot fartygets befälhavare och dess styrmän, detaljerat beskrivande vad han kommer att utsätta dem för om han får tillfälle.
Kl 18.45 Rapporterade andrestyrman att en person med agrara drag, troligen föraren av traktorsläpet, vandaliserar fartygets inredning med diverse tillhyggen som funnits till hands. Samtidigt har denne person hotat tredjestyrman, som tidigare uppehöll sig på backen, till livet. Därför har tredjestyrman nu måst taga sin tillflykt till däckskontoret, i vilket han väntan på vandalens avväpning barrikaderat sig. Andrestyrman, som kanske kunnat assistera, är f.n. fullt upptagen med att försöka återbörda att antal höns till sina burar. En uppgift som visat sig icke helt problemfri.
Kl 18.58 Avlägsnade överstyrman, vilken åtminstone delvis måste ställas till ansvar för det inträffade, sig från kommandobryggan. Han har senare siktats på tavernan DIRTY DICK, halvannan kilometer från östra brofästet och lär därstädes konsumera destillerade drycker, samtidigt fraterniserande med förre befälseleven Nilsson. Den senare avskedades av befälhavaren kl 18.38, då han fortfarande befann sig på fartygets kommandobrygga, vilket dock icke hunnit noteras i skeppsdagboken förrän nu.
Som jag och min besättning gjort allt vad under dylika omständigheter kan fordras av goda sjömän, fritar jag mig, min besättning såväl som fartygets rederi från alla ansvars- och ersättningsanspråk för den timade olyckshändelsen.
Porto Fino den 30 februari
K L Antis
Befälhavare
Skepparen slog upp skeppsdagboken och skrev: "Styrman berusad." Styrman ilsknade till. "Men det är ju sant, eller hur?", sade kapten.
Lite senare slog styrman upp skeppsdagboken och skrev: "Kapten nykter i dag." "Vad menar du med det?", röt kapten. "Men det är ju sant, eller hur?", sade styrman.
Sjörövaren Red Jack går in på ett sjapp och möter plötsligt en gammal kollega:
"Kölhala mig om det inte är min gamle kompis Black Jack! Det är nära tjugo år sedan vi sågs, min vän, och jag måste säga att du ser för jävlig ut. Du verkar ha förlorat en del kroppsdelar."
Black Jack hade träben, en krok i stället för högerhanden och en svart lapp över en tom ögonhåla.
"Vad hände med ditt ben?"
"Jag avmastades av en spansk kanonkula utanför Trinidad för ett tiotal år sedan", svarade Black Jack. "Benet kapades av vid knät och blev fiskmat i havets djup."
"Så’n otur! Var det i samma veva du förlorade handen?"
"Nej, det var väl runt fem år senare. Vi bordade ett brittiskt handelsskepp, och jag fajtades med kaptenen. Han högg av mig högerhanden samtidigt som jag med den vänstra satte en muskötkula mellan ögonen på honom."
"Otur igen", sade Red Jack, "men än värre för kaptenen. Nå, när blev du av med ögat då?"
"Det var några månader senare, när vi just hade ridit ut en orkan utanför Bermudas. Jag kikade uppåt för att kontrollera riggen, och just då sket en mås rätt i ögat på mig!"
"Det var som tusan, jag hade ingen aning om att man kunde bli blind av det! Skiter fiskmåsarna smält bly i dom farvattnen?"
"Nej, men jag hade inte hunnit vänja mig vid den förbannade kroken!"
(Skröna som bärgats uti cyberhavets vrakgods och här översatt till svenska.)
*
Voice A: – Please divert your course 15 degrees to the north to avoid collision.
Voice B: – Recommend you divert YOUR course 15 degrees to south to avoid collision.
Voice A: – This is the Captain of a US navy ship, I say again divert your course.
Voice B: – No, I say again, you divert YOUR course.
Voice A: – THIS IS THE AIRCRAFT CARRIER ENTERPRISE, WE ARE A LARGE WARSHIP OF THE US NAVY. DIVERT YOUR COURSE NOW".
Voice B: – This is a lighthouse. Your call.
(Insänd från Sjöräddningscentralen till Utkiks maritima skämtsamling. DN drog i februari 1997 samma story, men då om hangarfartyget USS Missouri. Varpå en läsare meddelade att det aldrig funnits något hangarfartyg med det namnet, och att det därför måste röra sig om en vandringssägen. Men slagskeppet USS Missouri, som togs i drift 1944, kan ju ha försökt gå en match mot en fyr. Eller måhända något av de två hangarskeppen vid namn USS Enterprise; det yngre i drift ännu 1998…)
A captain is a man who knows very little about a great deal and goes on knowing less and less about more and more until he knows practically nothing about everything.
A chief engineer is a man who knows a great deal about very little and goes on knowing more and more about less and less until he knows practically everything about nothing.
*
"Jag vill bli kapten när jag blir stor, för det är ett kul jobb som är lätt att göra. Kaptener måste inte gå så länge i skolan, dom behöver bara lära sig siffror så att dom kan läsa av instrument. Jag tror att dom måste kunna läsa kartor också, så att dom inte seglar vilse…
Kaptener måste vara modiga, så att dom inte blir rädda när det är så dimmigt att dom inte kan se; och när propellern ramlar av skall dom behålla sitt lugn, så att dom vet vad dom skall göra. Kaptener måste ha ögon som kan se genom molnen, och dom får inte vara rädda för åskan och blixten, som dom har på närmare håll än vad vi har…
Kaptenernas löner är en annan sak jag gillar. Dom tjänar mer än vad dom kan göra av med. Det beror på att dom flesta mänskor tror att det är farligt att köra en båt, utom kaptener, för dom vet hur lätt det är. Det är inte mycket jag ogillar, utom det att tjejer gillar kaptener. Alla tjejer vill gifta sig med en kapten, så kaptenerna måste alltid jaga iväg dom för att få vara i fred…
Jag hoppas att jag inte blir sjösjuk, för om jag blir sjösjuk kan jag inte bli kapten, och i så fall måste jag börja arbeta."
(Uppsats av tioårig brittisk skolpojke, här i Utkiks översättning)
*
Kapten, ni har förstås seglat på hela jorden, som ni skeppare brukar skryta med.
Nä, jorden är faktiskt ett element som jag aldrig har försökt segla på.
*
Kapten till överstyrman:
I morgon kommer en solförmörkelse att äga rum, något som inte inträffar var dag. Samla därför manskapet på akterdäck, så skall jag informera. I händelse av regn, samling i manskapsmässen.
Överstyrman till andrestyrman:
I morgon kommer kapten att anordna en solförmörkelse på akterdäck, vilket inte sker varje dag. Samla därför manskapet på akterdäck för information, i händelse av regn, samling i manskapsmässen.
Andrestyrman till tredjestyrman:
I morgon kommer kapten att förmörka solen på akterdäck, något som sker varje dag. I händelse av regn kommer samling att ske i manskapsmässen.
Tredjestyrman till manskapet:
I morgon skall på order av kapten solen förmörkas på akterdäck, detta sker i dag. I händelse av regn sker förmörkningen i manskapsmässen.
(återgiven i Ove Allanssons Ombordarna)
Fick han inte bli sjökapten?
Nä, han klarade inte grundkursen.
Kaptenen på en stor amerikaångare ropar ner till Kal, som står på kajen med händerna i byxfickorna:
Vill du ha jobb?
– Tack gärna, skall du sluta?
*Kal och Osborn skall ta sig till Hisingen, och valet står mellan spårvagnen och färjan. Det blir spårvagnen.
Ombord träffar de en skeppare i full uniform. Kal frågar honom vänligt:
Kan konduktörn växla en tia?
Jag är ingen konduktör, jag är kapten.
Dô Åssbå’n, vi kom fel å hamna’ på färjan i alla fall!
*
Två gubbar kommer gående utmed Stigbergskajen. Plötsligt stannar den ene förskräckt:
Men vad i allsindar står det i aktern på den där??? Djävlar Anamma…!
Ja, gudmodern sa så när hon skar sig på flaskan.
*
Två medelålders damer samtalar.
Min man är på sjön, så han är hemma en månad om året.
Oj då, så skulle jag aldrig stå ut med att ha det.
Åh, säg inte det — en månad går ju så fort.
*
Har du hört att gubben skall bli far?
Nä, hur så?
Jag läste ett telegram som han fick i går: "Anlöp Göteborg förlossning."
Det kom ett telegram till lasttrampen i utefart, adresserat till båsen. Telegrammet talade om för honom att han hade blivit lycklig far till ett välskapt gossebarn. Det väckte stort jubel ombord, man skålade och hurrade. Men en matros frågade båsen: "Hur kan du ha blivit far till en pojke, du som inte har varit hemma på över två år?" "Det är väl inget konstigt med det", svarade båsen. "Det är tre år mellan bror min och mig!"
*****
Och så var det en passagerare som vederfors äran att få en plats vid captain’s table: "Vad i all friden, skall jag behöva sitta och äta med personalen!?"
Nästa avsnitt>>