Efter att ha lämnat hamn gick fartyget in i svår sjö. Det märktes när tjugofem passagerare satt sig vid captain’s table för att intaga en överdådig måltid. "Jag hoppas att ni alla kommer att njuta av resan", sade kapten samtidigt som ett stycke fettdallrande rostbiff ställdes på bordet, "och att detta lilla sällskap på – på tjugotre personer kommer att ha många trevliga träffar vid detta dignande bord. Jag ser fram emot dessa – öh – tjugo leende ansikten liksom en far skulle betrakta sin familj, för jag är ju ansvarig för denna lilla grupp på sjutton personer. Jag hoppas att alla ni – fjorton vill höja era glas för en framgångsrik resa. Vi – öh – åtta är samma andas barn, och jag är glad att ha er vid mitt bord. Ni och jag, min bäste herre, är – Äh, stuert, se till att få bort alla dessa tallrikar och ro hit med puddingen!
|
Kannibalen kommer inrusande till hövdingen i hyddan:
Vi har fångat tre skeppskockar. Skall vi stoppa dem i samma gryta?
Nej, gör inte det! Ju fler kockar desto sämre soppa |
 |
"En person som är av stor betydelse för trivseln i ett fartyg är kocken. Jag skall här försöka beskriva en kock som jag seglat tillsammans med och som roade mig och övrig besättning mycket. Han var en stor kraftig herre som vägde sina modiga 150 kilon. En förstklassig kock som kunde göra underverk med allt vad fisk hette.
Hans stora sorg var att han vägde så mycket. Vi försökte hjälpa honom att banta, men med dåligt resultat. Han försäkrade oss att han endast åt två smörgåsar varje kväll. När vi kontrollerade honom visade det sig att han skar en limpa på tvären. Bredde tjockt med smör på samt placerade ett hekto prickig korv på varje halva. Ovanpå alltsammans hade han ost i stora mängder. Till detta drack han en liter mjölk direkt ur paketet. Tala om diet!
Vår kapten drog fördel av kockens färdigheter vad det gällde fiskrätter. Han stannade fartyget ibland och så fiskade hela besättningen. Detta var kockens högtidsstunder. Han delade ut platser där alla skulle stå och organiserade fisket på ett föredömligt sätt.
Var fiskelyckan dålig jagade vår kapten fiskebåtar i Nordsjön och köpte fisken av dem. Under en resa köpte han fisk vid ett otal tillfällen och frysen blev full. När vi stannade maskinen för att ta ombord lotsen hördes ett rop i natten: Arne Arne, köp inte mer fisk!
Vår kock var mycket glad i flickor. Han hade dock lite svårt att uppvakta dessa, ty hans stora kropp skrämde bort de flesta. Vi hade en tysk matros ombord som visade sig vara mycket hjälpsam. Mot en viss ersättning charmade tysken flickor, tog med dem ombord och överlämnade dem till kocken. Vilka scener vi fick bevittna när överlämnandet skedde!
Det hände sig i Dublin att tysken blev kär i en katolsk familjeflicka. Flickan sov gott på morgonen när arbetet startade ombord. Kocken bad mig placera tysken långt bort, så att han kunde charma flickan. Sagt och gjort, tysken placerades på utsidan och kocken närmade sig flickan med en pundsedelbunt i handen. Detta visade sig vara vad flickan önskade sig och ersättning för pengarna påbörjades.
Tysken anade dock ugglor i mossen och tog sig med målarflotten till sin ventil för kontroll. Ett avgrundsvrål hördes och in genom ventilen flög tysken. Vi fick rusa till kockens undsättning, tre man behövdes för att hålla isär de båda.
Efteråt förfasade sig matrosen över det omoraliska i kockens handlande. Vi tvivlade dock på flickans tro, då hon så lätt lät sig övertalas av kocken att ge sig in på handlingar som katolska flickor gör endast efter giftermål.
Tysken förklarade då att han lovat gifta sig med flickan och att kocken drog fördel av detta och hennes dåliga ekonomi.
Det är personer som denne kock som gör sjömanslivet roligare än andra liv."
(Mats Andersson i Utkik nr 1/91)
*
Gamla Anna har fått brev från sonen, som är sjöman. Hon läser högt för sig själv: "Vädret är underbart och framför mig ligger Kreta utsträckt…"
Gud give att det är en ordentlig flicka han har hittat! Suckar hon.
*
Skonerten Altair från Aberdeen och skeppet Aino från Åbo låg och flöt i Ålands hav, inom hörhåll från varandra. Det var blankt hav och lätta dimskyar. Skipper McAlloy anropade från Altair:
Ahoy, what ship?
Ajjnå!svarade skeppar Matsson på sjungande åbomål.
What the hell, I said what ship?
Ajjnå!
– Oh yes you scum, we know that you know, but we don’t know!!!
*
– Det är inte nog med att sjömännen har en flicka i varje hamn, jag har hört att de har en sextant ombord också!
*
I en kyrklig sykrets uppe i de värmländska skogsbygderna hade man bestämt sig för att ägna vinterns aktiviteter åt att samla in pengar till sjömanskyrkan. Det var ingen av damerna som någonsin hade sett en levande sjöman.
En dag träffade kyrkoherden en gammal båtsman, som han bad att komma till en av sammankomsterna och berätta om livet till sjöss.
Båtsmannen berättade, och efteråt skulle det bli en frågestund. Det var alldeles tyst en lång stund, men så var det en av damerna som blygt frågade:
– Är det sant, som man säger, att en sjöman har en flicka i varje hamn?
– Nej, det är en stor lögn! svarade då båtsmannen. Se på mig till exempel. Jag hade ingen i Valparaíso.
*
Vem är det där, frågar passageraren på fartyget och pekar på en man som är klädd i trasor och som springer runt och vinkar på en ensam ö som fartyget just passerar.
Jag vet inte. Men han är alltid lika glad när vi åker förbi här…
*
Det var en gång en svensk sjöman, som var den ende överlevande efter ett skeppsbrott i Stilla Havet. Han hamnade på en öde ö, där han tillbringade sin tid i ensamt elände…
Efter fjorton år gick ett annat fartyg på en klippa och sjönk. Den här gången var den ende överlevande som sköljdes iland en vacker flicka.
Efter att de båda hade tillbringat några veckor tillsammans i all anständighet kände flickan ett naturligt begär, och med uppbådande av allt sitt mod smög hon sig intill den arme stackaren och viskade:
I natt skall jag ge dig något som du inte fått smaka på åratal!
Herr Andersson kunde knappt behärska sin lidelse, han bröt ut i tårar, tog henne i sina armar och utbrast:
Har du verkligen snus..?
*
– Varför rullar båten så ostadigt?
– Därför att den går för full maskin!
*
En katolsk port chaplain hejdades i tullgejten. I hans väska hittade tullaren en butelj.
– Det är vigvatten, sade patern.
Tullaren öppnade den och sniffade på innehållet.
– Det var konstigt, det luktar ju konjak.
Patern sniffade också och utbrast:
– Åh min Gud, ett under har skett!
*
Prästen vid en sjömansbegravning:
Du har seglat i hela ditt liv, men dit du kommer nu får du ro.
*
Alla slipper inte in i himlen. Hundratals människor av alla raser och yrken står i kö framför den heliga porten. Sankte Per själv står bakom disken i receptionen. En mycket självsäker man går rätt förbi kön, stannar framför Sankte Per och säger att han är påven.
"Vänta på din tur och släpp in den där mannen först", säger Sankte Per och pekar på en man längst bak i kön. "Och vem är han som blir så favoriserad", undrar påven. "Han är lots och har under sin karriär lyckats få fler styrmän och kaptener att be till Gud än du någonsin har lyckats med."
*
Färjan kämpar i gropig sjö och hård vind. En passagerare tar sig upp till bryggan och frågar varifrån det blåser.
– Från ostsydost.
– Ja kunde jag inte tro att det blåser från två håll.
*
På den gamla goda tiden, då det var ovanligt med radar ombord, låg ett fartyg till ankars på grund av tät dimma. Dimman var tät men låg så att stjärnorna tindrade klart på himlen.
Skepparn vandrade på bryggan och väntade på bättre sikt. En kvinnlig passagerare kom upp på bryggan, såg sig omkring, och gick sedan fram till skepparn och frågade: "Kapten, varför avseglar vi inte, det är ju klart där uppe?"
Skepparn såg en stund på damen. Så svarade han: "Min kära fru, vi är inte på väg dit upp ännu."
*
– Snälla kapten, vi tippar väl inte?
– Nej, lilla damen, här på sjön kapsejsar vi, var lugn för det.
*
Sjöbjörnen hade låtit tatuera världskartan på sin överkropp. Så fick han ont i ryggen.
Var gör det mest ont? undrade doktorn.
Det är värst i trakten av Brasilien.
*
Matros Svensson är på besök hos sjömansläkaren:
Har du opererats någon gång förut?
Nej, men två gånger akterut.
*
– Rotterdam Pilot, Rotterdam Pilot, Thuntank 2 over.
– Chinese ship Tung Tang To, Chinese ship Tung Tang To, Rotterdam Pilot over...
--------------------------------------------------------------------------------
|
Rogier Mekel och
"The Ship"
En outsinlig källa till glädjefnatt bland sjömän är affischen "The Ship". I likhet med filmen s/s Martha tilltalar den en bland sjömän vanlig fallenhet för mustig och självironisk humor. De gränslöst dråpliga detaljerna,
i många fall obegripliga för landkrabbor, är så många att den lycklige ägaren aldrig tröttnar på affischen.
|
 |
|
Klicka på bilden om du vill titta närmare på
och veta mer om den |
Enklast kan den anskaffas på Sjömanskyrkan i Rotterdam eller på HKF:s sjömansklubbar Rosenhill i Göteborg, Kaknäs i Stockholm och Johannisborg i Norrköping. Affischen bär signaturen Rogier Mekel. Länge svävade hans stora svenska fan club i ovisshet om vem som dolde sig bakom namnet. Utkikred. hade för länge sedan snappat upp en vag uppgift i någon hamn om att det rörde sig om en till Canada utflyttad nederländsk telegrafist. Det skulle visa sig vara nästan sant.
Utkik "efterlyste" honom 1994. Och fick snabbt svar från Norsk Sjømannsforbund, där nederländaren Mekel hade varit medlem 1952-66. Hela den tiden seglade han "gnist" i Olsen & Ugelstad; bl.a. i Lake-båtarna Byklefjell och Tindfjell. Endera av dessa fartyg lär ha inspirerat honom till "The Ship", med verklighetens skeppskamrater i karikerad gestaltning.
1961 träffade den konstnärligt begåvade telegrafisten, då i m/s Ravenfjell, fotografen Robert Walton. Denne kom ombord i en av slussarna längs Welland Canal (mellan Lake Erie och Lake Ontario) för att sälja sina fartygsbilder. Bob och hustru Catherine drev ett litet förlag. De tryckte vykort m.m. som de sålde till sjömän i förbipasserande fartyg, Mötet mellan Mekel och paret Walton blev fruktbart, men självfallet byggdes inte "The Ship" i en handvändning. Affischen lär ha ritats i 300 separata delar, som det tog uppemot ett år att skapa och sammanfoga – med W och M för "Walton & Mekel" i det färdigbyggda skeppets skorstensmärke. Waltons förlag, International Printing & Publishing Co. i Thorold, har världsrättigheterna till Mekels verk.
Samarbetet ledde inte enbart till att "The Ship" kunde sjösättas, vilket bör ha skett 1962. Samma år föddes affischen "The Harbour Cruise", som uppenbarligen skapades på uppdrag av SPIDO i Rotterdam, där Mekel bodde mellan sjötörnarna. I folkmyllret återfinns bl.a. en karikatyr av kumpanen Bob Walton, väl behängd med kameror och kikare. 1963 kom den helt sanslösa karikatyraffischen "This is our Captain…and this is how he is seen…"
Rogier Mekel föddes i Bilthoven vid Utrecht 1930 och avled av cancer 1970, endast 50 år gammal. Från sin utkikspost i sjöfolkets yrkeshimmel Fiddler’s Green kan han glädjas åt den enastående succé "The Ship" blivit och åt den varaktiga glädje han därmed sprider bland oräkneliga sjömän i alla åldrar.
Om Rogier själv vet man inte mycket. Men humor är Guds leende på jorden, och Mekel var uppenbarligen rikt utrustad med denna gudagåva.
Sin själsfrände på den maritima humorns område har Mekel i en landsman, den betydligt mer välkände nederländske skämttecknaren Jan Sanders (vars "gimmick" är en gubbe med en målarpyts som alltid döljer sig någonstans i hans alster). Eftersom personen Mekel är relativt okänd har hans verk ibland blandats ihop med Sanders.
Utkikred. grämde sig över att det inte gick att få fram ett foto eller porträtt av Mekel. Tills det självklara uppenbarade sig – och bekräftades; affischens gnist, stilenligt försänkt i radiokontakt med en mås, är ett träffsäkert självporträtt..!
"The Ship" sjösattes fem år innan kollegan "s/s Martha" föddes i den odödliga sjöfilmen med samma namn. Självfallet klarar båda skutorna, liksom deras trotjänare till besättningar, vår moderna tids ISM-certifiering med glans!
<<Föregående avsnitt