 |
Hej! Här kommer ett smakprov på Norcovekockens sångkonst. Kanske är det dax för en sjömansviskväll och en jultape till båtarna?
Så skrev HKF:s platsombud Lasse Hult i Rotterdam hösten 1996 och bifogade en kassett som kockstuert Morgan Eriksson sjungit in, under det piratklingande artistnamnet "Captain Morgan". |
"Captain Morgan" försökte intressera Stiftelsen Sveriges Sjömanshus för studioinspelning av sjömansvisor. Stiftelsen och HKF kom fram till att i stället låta nästa sjömanskulturdag i Uddevalla – den tredje – ha sjömansvisan som tema; bjuda in olika förmågor inom denna genre och uppdra åt den mångkunnige Anders Wällhed att organisera sjömansvisfestivalen, som också skulle spelas in så att det bästa kunde komma med på en CD-skiva. En given utgångspunkt var att det måste finnas fler än Göteborgsgänget KAL som är bra på sjömansvisor, och att "Captain Morgan" uppenbarligen var en.
Sagt och gjort – "Captain Morgan", KAL och ett halvdussin andra artister och grupper intog den 4 oktober 1997 Agnebergshallen. Samtidigt invaderade tjugotalet segelskutor från hela kusten Bäveån. Unga sailors därifrån fick senare njuta av festivalens kvällspass.
Det var lite synd, ty då hade "Captain Morgan" redan avverkat sitt program. Hans sångstil bör ha goda förutsättningar att förankra sjömansvisan hos en ung publik. Dessutom presenterade han en fräsch kulturblanding. Utöver dragspelande Rolf Persson stod de bolivianska bröderna Oscar och Victor Salazar för ackompanjemanget. Det gav Balladen om Ernst Georg Johansson från Uddevalla en sydamerikansk touche som Evert alldeles säkert bejakade där uppe i sjö-folkets yrkeshimmel, Fiddlers’ Green. Därutöver sjöng han bl.a. Mäktiga hav och Sjömansskröna, vilka kom med på den CD-skiva och det ljudband som blev resultatet.
Uddevallatrubaduren Kjell Aronsson sjöng bl.a. En söndagsmorgon bittida och den sanslöst dråpliga John Alexander Jönsson från Hunnebostrand. Båda kom med på CD-skivan.
I Uddevalla saknades däremot den fina Han hade seglat för om masten. "Sentimental", har den kallats. Om detta skriver sjömansförfattaren Sigurd Sternvall i förordet till Sång under segel (1935), som är en värdebeständig "Bibel" på området:
– Man har rynkat på näsan och kallat våra sånger sentimentalt misch-masch, men det är havet som lärt sjömannen att ställa sig mera förstående inför naturen och kanske därför också gjort honom litet mer naivt uppriktig än folk i allmänhet…
I stället sjöng KAL, numera ofta förstärkt av den härlige halländske sjö- och spelemannen Torbjörn Johansson, bl.a. Från Canton till Macao. I likhet med Han hade seglat för om masten finns den med i Sång under segel, och båda bör ha kommit till på Kinakusten kring det förra sekelskiftet.
Under åttio- och nittiotalet anlitades KAL – Malte Krook, Bosse Andersson och Christer Larsson – flitigt av dåvarande Sjöfolksförbundet. Ove Allanssons och Anders Wällheds samproducerade sjödikter tonsattes och lanserades som nya, mera verklighetsnära sjömansvisor. Bl.a. gavs Havets aktörer och andra visor i satellitnavigeringens tid ut som skiva och band. Snart gavs även Vi som på havet vida ut, denna gång med "gamla sjömanssånger".
Om dylika, oavsett ålder, skriver Sohlmans Sjölexikon (1955):
Genom sjömansyrkets särart har en särskild grupp av sånger, med anknytning till yrket och till sjömannens ofta vemodsfyllda hemlängtan, utbildats. De verkliga sjömanssångerna äro i allmänhet skrivna av personer som själva ha utövat sjömansyrket...
|
Tilläggas kan att sjömansvisan är sea minded och att sjömännen har slutit den till sina hjärtan. Den utgår ju från dem själva – de som är ute och de som hoppat iland men förblir sjömän i hjärtat livet ut. Det är utmärkt om landfolk hjälper till att popularisera sjömanskulturen men de får inte sjanghaja den genom att på eget bevåg bestämma vad som är sjömansvisa!
När sjömännen själva får bestämma vad som är sjömansvisa passar de på att höja Evert Taube till skyarna.
|
 |
Sjökapten Sternvall igen:
– …Vad som särskilt frapperade vid hemkomsten efter många års bortovaro från Sverige var den plötsliga popularitet, som den så kallade sjömansvisan fått i vårt land. Ytterst få av dem hade emellertid förekommit om skeppsbord eller överhuvud haft med sjömansdiktning att skaffa. Var det nu meningen, att alla dessa dumheter skulle få gå till eftervärlden som representerande svensk sjömanssång och dikt? Tanken därpå var motbjudande.
Varmed han säkerligen syftade på den tidens schlagers med Ernst Rolf & Co. Detta är inte helt okomplicerat, eftersom Sigurds husgranne på Södermalm i Stockholm, den konstnärligt mångsidige ex-sjömannen Martin Nilsson, lär ha skapat många av dem. Men han skapade även finstämda saker som förtjänar att införlivas i sjömansvisskatten, bl.a. Sjömanskistan. Han är också upphovsman till Gamla Nordsjön, som Harry Brandelius gjorde till en verklig "landsplåga".
En visa som nog kan väcka blandade känslor ombord är En sjöman älskar havets våg. Det är en sjömansvisa, skriven av sjökapten Ossian Limberg, men alla behöver inte älska den för det.
Dock – och nu tycker nog Sigurd däruppe i Fiddlers’ Green att jag hädar – finns det även exempel på sjömansvisor som skapats av icke-sjömän; visor som "adopterats" av sjömännen själva. Dan Anderssons Jungman Jansson hör dit. Ett självklart sådant "adoptivbarn" är även Ture Nermans Skeppar Sjöstrands farväl till vackra Marousja på American Bar, tonsatt av Lille Bror Söderlund. De framfördes av KAL och Torbjörn J i Uddevalla och kom med på CD-skivan.
Sjömansvisböcker ges inte ut i någon strid ström, men 1980 hände något märkligt. I rask följd kom Sjömansvisor i urval av Monica Lantz samt Visor och verser från haven i urval av Anders Björklund och Gunnar Nordlinder. Nu är det nog dags att åter inventera sjömanshjärtats visskatt, med dem som seglar eller har seglat till sjöss som enväldiga urvalsdomare.
Snart gavs ett tillfälle att fråga sjömännen själva om den visskatt som bär deras namn. I HKF:s målgruppsundersökning under vintern och våren 1998 uppmanades de att nämna vilka tre sjömansvisor de tycker bäst om.
185 aktivt seglande sjömän på fartyg i vidsträckt fart tog chansen. Ett hundratal såväl kända som okända sångtitlar förekommer i deras svar. Sammanräkningen ger ett entydigt resultat: Evert Taube-visor på platserna 1, 2, 3, 6, 7, 8, 12, 18 osv! Dessutom nämnde 23 sjömän Evert Taube utan att precisera något särskilt av honom.
Överlägsna i toppen och inbördes ganska jämbördiga är ettan Eldarevalsen och tvåan Möte i monsun. Briggen Blue Bird delar tredjeplatsen med den konstnärligt mångkunnige ex-sjömannen Martin Nilssons Gamla Nordsjön.
Femman Jungman Jansson av Dan Andersson är en bekräftelse på att även icke-sjömän kan få sina alster "adopterade" till sjömansvisor. Ett annat exempel är Ture Nermans Maria Maruschka, som hamnar på delad nionde plats.
På delad nionde plats finns också Han hade seglat för om masten. Samt även Drunken sailor, som är listans enda taktskapande arbetsvisa (shanty eller chantey). Andra pump- eller halarvisor från segelfartygens tid faller uppenbarligen inte dagens djupvattenseglare på läppen. Det tycks även gälla de försök som gjorts att skapa nya, mer verklighetsnära sjömansvisor.
Sjömansvisans "tjugo-i-topp" ser ut så här (med antalet röster inom parentes):
1. Eldarevalsen (56)
2. Möte i monsun (53)
3. Briggen Blue Bird (32)
Gamla Nordsjön (32)
5. Jungman Jansson (24)
6. Balladen om Gustaf Blom från Borås (17)
7. Flickan i Havanna (15)
8. Så länge skutan kan gå (11)
9. Han hade seglat för om masten (10)
Maria Maruschka (10)
Drunken Sailor (10)
12. Samboronbon/Fritiof och Carmencita (8)
En sjöman älskar havets våg (8)
14. Sjömansjul på Hawaii (7)
Flicka från Backafall (7)
16. Seemann (6)
17. Till havs (5)
18. Ålefeskarns vals (4)
Vem kan segla förutan vind (4)
Sailing (4)
I Uddevalla uttrycktes gissningen att det var den första renodlade sjömansvisfestivalen någonsin, någonstans. Vilket upprepades, så även i Utkik. Som dock så småningom erfor att man i samband med de finländska sjökulturdagarna i Kotka haft en årlig sjömansvisfestival som stående inslag, åtminstone i början av 1980-talet.
Det blev ingen "jultape till båtarna" som Lasse Hult efterlyste, men det blev en CD-skiva och ett ljudband som HKF och Sjömanshusstiftelsen sommaren 1998 sände till svenska lastfartyg, färjor och bogserbåtar. De som vill skaffa egna exemplar får gå till källan Uddevalla och Sjömanshusmuseet därstädes (0522-13460).
Torbjörn Dalnäs