SJÖKULTUR


Timglas (sand-glass,);

tidmätare bestående av ett dubbelglas med en smal "midja" emellan, lär ha uppfunnits under 900-talet och kommit i mera allmänt bruk på 1100-talet. Till sjöss blev det oumbärligt fr.o.m. 1400-talets upptäcktsresor. Mängden fin sand som rinner igenom "midjan" – pulveriserad svart marmor som upprepade gånger kokats i vin och torkats i solen – är anpassad för den tid som skall mätas; 30 sekunder för loggen och en halvtimma för skeppsklockan (därav slå glas). Österns sjöfarare hade i stället väl avvägda joss-sticks, rökelsepinnar, att mäta dygnets tolv dubbeltimmar med. Så småningom utvecklades en "metall-klocka"; pulveriserad rökelse lades i vindlande labyrinter inuti apparaten, kalibrerad till att mäta de med årstiderna skiftande vakterna nattetid. (Den vanligaste ingrediensen i Österns rökelse är f.ö. kåda och kärnved från örnträdet Aquilaria Agallocha, även kallat aloë-, colombo- eller paradisträ och vanligt material i utsökta juvelskrin m.m.)

Howling Fifties ("de tjutande femtiograderna");

sjömansnamn på den sjövilda västvinddriften i farvattnen 50-60° sydlig bredd. Även användbart vid 50-årsgratulationer. Jfr Roaring Forties (och "Brightening Sixties").

> Fler sjötermer som du behöver veta!