"Det skönaste bland sjömärken i Norrbotten..."
Ön Malören har sedan långa tider varit en fiskeplats och ön har använts av både finska och svenska fiskare för övernattningar. Men en ombyggnad 1910 gjorde att fyren blev en av de första som avbemannades.
Det första sjömärket restes 1725. Det var ett enkelt stångmärke på öns sydöstra udde. Tio år senare byggdes det om till en båk.
På 1760-talet beslutade man att bygga ett fiskekapell på ön. Den gamla båken var i dåligt skick och eftersom det behövdes ett sjömärke byggdes kapellet så högt så att det kunde fungera som känningsbåk. Sommaren 1768 timrades den och fraktades ut till Malören. Kapellet var klart hösten 1769, men invigdes först sommaren därpå. Byggnaden är åttakantig med ett brant spånklätt tak. Det är vanligt hos en speciell typ av norrbottniska träkyrkor.
Malörens kapell har beskrivits som ”det skönaste bland sjömärken i Norrbotten …” och kallats för ”skärgårdens domkyrka”. Det är den enda skärgårdskyrkan med en domkyrkospira på taket.
Malörens båk
Under det tidiga 1800-talet blev handeln och sjöfarten allt livligare i Bottenviken. Haparanda blev ett handelscentrum, men fraktskutorna kunde inte ta sig uppför Torneälven, utan fick lasta och lossa nedanför älven. Inseglingen genom Torneå skärgård var svår eftersom skärgården nästan helt saknade utprickning och utmärkning av farlederna.
Det kom många önskemål från handelsmän och skeppsredare om att ha lots stationerad på Malören och om att resa båkar på Malören, Puukko och Svartsten. Men inget byggdes och frågan sköts upp i väntan på att sjömätningen längs Norrlandskusten skulle avslutas.
Sommaren 1827 nådde sjömätningsfartyget Experimentet fram till skärgården utanför Haparanda. Sjömätningsarbetet hade letts av Adolf Hahr. Han ansåg att Malören skulle bli en mycket viktig lotsplats. Om Malörens höga skärgårdskyrka skriver han att den är ett utmärkt sjömärke, som det skulle vara svårt att vara utan vid segling i de farvattnen och så länge den fanns behövdes inget ytterligare sjömärke.
Men trots att kapellet var ett bra sjömärke ansåg man att Malören borde ha ett pålitligt inseglingsmärke som garanterades av Lotsverket. Frågan om en båk togs upp igen. Den gamla var i så dåligt skick att den inte gick att reparera, och sommaren 1832 byggdes därför en ny båk. Den var cirka tio meter hög, fyrkantig och klädd med bräder. På takspetsen fanns en stång med en fastsatt tunna. Allt var rödmålat, utom tunnan som var vit.
Text: Anna Sandell