Bananen – en svensk angelägenhet

Inte för att det behövdes. Tvärtom: svenskarna tog i början av 1900-talet omedelbart till sig den exotiska frukten, som mer än något annat livsmedel kommit att symbolisera sjöfartens unika förmåga att sammanlänka Sverige med världen. Bananens betydelse för svenska hushåll blev särskilt tydlig under andra världskriget, då importen tillfälligt upphörde helt. Därför var det en riksangelägenhet när rapporter kom i oktober 1944 om att lejdfartyget Sparreholm lastat ett parti bananer i Brasilien och inlett sin färd över Atlanten med slutdestination Göteborg. I Aftonbladet kunde man läsa att lastningen övervakats av den lokala borgmästaren som låtit hälsa att han “hoppades att frukten skulle nå Sverige i fullgott skick”, men när fartyget fyra veckor senare ännu inte nått Göteborgs hamn blev budskapet Banankompaniets direktör Carl Matthiessen förstasidesstoff: “Jag fruktar att en mycket stor del av bananlasten ombord på Sparreholm har gått till spillo”.

Svåra väderförhållanden hade nämligen försenat färden. Inte nog med att utsända journalister och entusiastisk allmänhet stått och väntat invid kaj alldeles för tidigt – när fartyget väl skulle anlända var frukterna alltså sannolikt redan långt gångna i mogningsprocessen och därmed obrukbara. Lättnaden var därför enorm när det visade sig att lasten klarat den långa resan över Atlanten bättre än förväntat.

“Där hör ni, alla ni sjuka runtom i landet – ni som behöver bananer för att krya på er: bananerna har kommit och de blir bra, bara de får mogna något”, var glädjebudskapet som basunerades ut av Radiotjänsts reporter. Direktör Matthiessen lät förstå att det var “en kolossal överraskning” att det stannat vid “en och annan omogen stock”. Nu skulle bananerna omedelbart fraktas med tåg till huvudstaden för att mogna. Eller som han själv uttryckte det: genomgå vanlig behandling för att uppnå sin fulla arom och sitt fulla näringsvärde. Därefter? Leverans till landets sjukhus.

Men bananer var inte enbart ett sätt att hålla sig frisk. Frukten hade tidigt lanserats som något för den som ville unna sig något extra och efter flera år av krig och handelsblockader var suget rekordstort. I rapporteringen som följde efter Sparreholms historiska ankomst 1944 går att läsa om “åtskilliga småttingar (som) undrar huruvida de för första gången i sitt liv ska få smaka på den för dem obekanta frukten” och att det i Sverige finns barn så gamla som åtta–nio år som inte har en aning om hur en banan smakar (“de ha säkerligen glömt de ljuvliga tider, då deras mödrar enligt alla läkares rekommendationer matade dem med de vitaminrika frukterna”).

Nu stannade det inte där. Bananernas återkomst till de svenska hushållen var så pass omvälvande att fenomenet också avhandlades i populärmusiken. En av 1946 års mest populära schlagers blev “Det har kommit en båt med bananer”. Skådespelaren och radioprogramledaren Sigge Fürsts insjungning var först att komma ut på grammofonskiva, men det var schlagersångaren Harry Brandelius version som starkast fick fäste, kanske tack vare dennes tidigare framgångar med sjömansvisor som “Nordsjön” och “Han hade seglat för om masten”.

Hur vi svenskar skulle klara oss flera år utan bananer om motsvarande importstopp inträffade i dag kan vi bara spekulera om, men det skulle knappast passera obemärkt. I snitt äter vi nämligen mellan 100 och 120 bananer per person varje år, vilket inte bara gör bananen till svenskarnas favoritfrukt utan även Sverige till det land där man äter mest bananer per capita om man räknar bort länderna där frukten faktiskt odlas. I det perspektivet är det kanske lättare att förstå vilken sensation bananens inträde i svensk matkultur var, både när den först anlände i början av 1900-talet och när den återvände i mitten av 40-talet. 

Carl Matthiessens importföretag Banankompaniet lever vidare än i dag, nu som en del av Dole-koncernen, men har flyttat ut från sina klassiska lagerlokaler i frihamnen i Stockholm. Där har i stället nattklubben B-K flyttat in sedan några år tillbaka. Och ja, namnet är en förkortad blinkning till byggnadens historiska namn. Men den som vill höra “Det har kommit en båt med bananer” lär bli ignorerad av discjockeyn.

Texten har tidigare publicerats i tidningen Sjörapporten.