En oöverträffad samling av lotsarnas liv
Lotsning. Det X inte vet om Y är inte värt att veta, brukar det heta. Inget kunde stämma bättre in på Ulf Svedberg. Han är eldsjälen bakom Sveriges Digitala Lotsmuseum, en närmast outtömlig källa för den som vill dyka ner i landets lotsverksamhet från 1600-talet och framåt. Nu söker han någon som vill fortsätta förvalta denna informationsskatt om ett hittills nästan odokumenterat yrkesliv.
Ulf Svedberg gick till sjöss 1967 och var mönstrad på totalt 35 container-, tank- och kryssningsfartyg över hela världen.
– Jag har gått på grund, upplevt svåra bränder och till och med en förlisning 1975 utanför Kanada då vi fick gå i livbåtarna.
Efter åren till sjöss arbetade han som lots och även chef för sjötrafikområdet Skagerak respektive Stockholm.
– På den tiden hade sjötrafikområdets chef ett direkt ansvar inför Sjöfartsverkets samtliga verksamheter, från lotsning och sjöräddning till fastigheter och personal.
Efter många år på Sjöfartsverket är Ulf Svedberg egenligen pensionär, men har fram till nyligen varit engagerad i olika infrastrukturprojekt i bland annat Kalmar, Luleå och Göteborg.
– Nu jobbar jag i ett projekt tillsammans med VTI och KTH. Men det är mitt sista, säger han utan någon större övertygelse.
Samlingar
Totalt 5 638 stycken. Smaka på den siffran. Så många lotsar har Ulf Svedberg hittat och dokumenterat.
Största yrkesmanna är nästan 280 lotsplatser från Salmi utanför Haparanda till Skänör–Falsterbo i söder, plus ett antal på Åland och i Finland. Från välkända namn som Vinga och Landsort, till lilla Pataholm strax norr om Kalmar.
Ett livsverk
En tvåstegsraket – Sveriges Digitala Lotsmuseum bygger på två avgörande delar, som båda speglar ett av Ulf Svedbergs många intressen – historia.
Den första handlar om hans tjänstebostad från 1760 på Rosenvik, Djurgården, som renoverades 1999. Där han fick i uppdrag av Stockholms stad att dokumentera husets historia. Vintern ägnades åt detta, men en skatt av Ulf Svedberg fann han – stockholmslotsarnas historia, snyggt och prydligt sorterat i lådor av Gertrud, före detta telegrafist på VTS Stockholm.
– Tänk att få reda på vad som egentligen hänt här på en av Sveriges äldsta lotsplatser! Vi kunde bara inte kasta alla lådor med pärmar och fotografier. Så då började jag dokumentera och scanna in foton.
Bildgalleri
Samlingens andra del
Den andra delen växte fram när passionen för lotsarnas historia fick ytterligare en skjuts genom basarkonton med material samlat av mästerlots Carl Gustaf Sundius.
Lådorna var sprängfyllda med papper, handskrivna dokument, tidningsurklipp och bilder, noggrant sorterade efter lotsplatser. Ulf hade jobbat med Carl Gustaf Sundius och vittnar om en mycket rolig och färgstark person.
– En riktig spelevink som kom med roliga anekdoter hela tiden.
Matilda och lotsbarnen
Åren 1845–1925 inrättades lotsbarnskolor. De tillhörde den allmänna folkskollagens mening och infördes tre år efter att Karl XIV Johan undertecknat den första folkskolestadgan. Skolorna på lots- och fyrplatserna drevs av Lotsstyrelsen och ofta fanns både ambulerande skolor och fasta skolor på platser med större barnantal.
En av alla hängivna lärare var Matilda Smonsdotter, som ansvarade för skolorna på Väderöarna, Dyngö, Hållsund och Nordkoster. Under många år fostrade hon barn vid lots- och fyrplatserna och blev legendarisk i skärgården. Lotsarna hade skyldighet att transportera henne mellan olika skolor, i ur och skur, under cirka 270 undervisningsdagar om året.
Fakta – Lotshistorik
Redan på 1400-talet var sjöfarten intensiv i Östersjön, då Hansastäderna handelsvägar gick från Lübeck, längs Skånekusten och Blekinge fram till Kalmar som då var ett stort handelscentrum.
Rutten fortsatte sedan upp till Stockholm och vidare via Ålands hav till Finland innan den nådde det nuvarande Baltikum.
På 1500-talet hade danskarna börjat få en riktigt stark flotta och Gustav Vasa försökte ta initiativ. För att hans nya fartyg skulle segla tryggt till hamn startade han den första lotsverksamheten.
Ulf Svedberg är även som ansvarig för förvaltningen av Sveriges Digitala Lotsmuseum. Här har privat med myndigheter, museer, föreningar och organisationer, men än så länge utan framgång.
– Om jag dör imorgon kommer inte avgiften för webbhotellet in och hela sidan stängs ner. Det skulle vara förbaskat synd, för lotsarna är lite bortglömda redan som det är. Det finns stipendier och stöd för sjökaptener, sjömän, båtmän, sjömanshustrur och mycket mer, men inte för lotsar. Därför skulle det vara så roligt om någon aktiv lots drivande skulle vilja ta över hemsidan så att fler ska få ta del av ett stycke viktig sjöfartshistoria även i framtiden.
Läs mer på Sveriges Digitala Lotsmuseum
Senast uppdaterad 2026-04-29