Gå till meny Gå till innehåll Gå till kontakt
MSW Reportal

Andreas, helikopterpilot

Andreas Abramsson har arbetat som helikopterpilot på Sjöfartsverket sedan 2021 och fascination för helikoptrar och intresset för att bli pilot har funnits med sedan barnsben.

Porträtt på piloten andreas abramsson

När visste du att du ville bli pilot?

Jag var väl 6-7 år. Minns inte exakt varför, men jag var väldigt fascinerad av helikoptrar och hade flera leksakshelikoptrar som jag tyckte mycket om. Det var så det började.

Hur startade din helikopterkarriär?

Jag visste hela tiden att jag ville bli helikopterpilot och har haft tydliga mål genom hela min skolgång. Efter gymnasiet tog jag mig tid till att göra andra grejer, som att säsongsjobba som liftoperatör och gå en reseledarutbildning, innan jag satsade på ett heltidsyrke. Det var ingen stress på det viset.

När jag kände att jag hade ”lekt klart” gick flytten till USA där jag påbörjade min utbildning till pilot. Jag tog de flesta utbildningar som fanns; private pilot-licens, instrumentutbildning, commercial- och instruktörscert och tog slutligen den högsta ATPL – licensen.

Hur lång tid tar det att slutföra dessa utbildningar?

Det är olika hur lång tid allt tar beroende på hur mycket man hinner flyga och vilka instruktörer man har tillgång till, men för mig tog det runt 1-1,5 år.

Och sen?  

Jag blev kvar i USA ett par år och jobbade som instruktör för att få flygtimmar. Därefter sökte jag mig till oljebranschen i den mexikanska gulfen och flög off shore. När jag var runt 30 år flyttade jag hemåt, träffade min sambo och kort därefter startade familjelivet med tvillingar. Då tog jag paus från pilotyrket i några år. Certifikatet var inte heller giltigt i Europa, utan man måste göra om teorin här och den är bredare och mycket mer omfattande i Europa.

Efter ca 7 år tog jag tag i det igen och började plugga på kvällar och helger och efter cirka ett år var jag klar. Sedan tog det ytterligare två år innan jag kom till Sjöfartsverket. Jag visste hela tiden att jag ville hit, men där och då var det högt tryck och det fanns inte så många lediga tjänster. När jag för tre år sedan äntligen kom hit fick jag gå en internutbildning på några månader innehållande bland annat CRM-kurser, flygning, simulatorflygning m.m.

Vad triggar dig med att vara helikopterpilot?

Jag har alltid varit stolt över mitt yrke och att flyga helikopter är fascinerande. En helikopter kan göra saker som ett flygplan inte kan, vi kan röra oss friare och det krävs en hel del precision. Jag gillar beslutsfattandet och vikten av att ta rätt beslut på kort tid, men också de kunskaper som krävs runt om flygningen, till exempel om väder och vind.

Varför just Sjöfartsverket?

Det är en lagom nivå på larm och man har mycket tid till att öva. Att jobba med exempelvis ambulanshelikopter kan medföra exponering av trauma på ett helt annat sätt. Inom SAR (Search and rescue) är det en bra balans. Vi får rädda liv, men utsätts inte dagligen för det. Sedan det här med familjelivet. Mina barn var runt 10 år när jag började och det är inga problem, det funkar jättebra. Jag trivs väldigt bra generellt och vi har stor frihet. Vi äger nästan all vår arbetstid och kan oftast planera våra dagar själva och mellan flygträningar finns tid för egen träning som styrkepass, löpning, badminton mm.

Hur kan en dag på SAR se ut?

Det är blandat övning, egen träning och helikopterflygning. Jag vaknar oftast tidigt och äter frukost runt 07. Efter frukost pratar vi alltid upplägg för dagen och gör sedan en daglig kontroll av system i cockpit, samtidigt som tekniker checkar helikoptrarna. Jag har även en tilläggsroll som baskoordinator där det bl.a. ingår inköp till basen, planering av samövningar samt annan administration.

Vi har 1-2 flygpass per dag som är olika långa beroende på vad vi behöver öva på. Det kan exempelvis vara att vinscha mot gående/drivande fartyg, vinscha ner en bår med övningsdocka och ytbärgare, rädda någon från en isvak mm. Vi övar också regelbundet med annan räddningspersonal, tex läkare från regioner, Sjöräddningssällskapet, Kustbevakningen eller våra egna lotsbåtar. Ofta tar vi bara ett fartyg i farleden och övar mot, det brukar det tycka är kul. Det bryter av deras vardag också samt att de vet att det är vi som kommer om det blir nödsituation.  

Bild på helikopterpersonal som lyfter ut på övning
Bild: Andreas Abramsson

Hur ofta är det skarpt läge?

Det varierar såklart, också beroende på årstid, men cirka ett larm per vecka eller tjänstgöring. Det kan handla om drunkningstillbud, någon som är sjuk på ett fartyg m.m. När det väl händer går alla igång och vi får göra det vi har övat på med stort engagemang från hela besättningen. Det är som inom sporten där tävling är bästa träningen. Man behöver larmen för att öva sig i skarpsituationer och ska man bli riktigt duktig måste man få in rutinen.

När är jobbet som roligast?

När man får genomföra en lyckad räddning.

Har du något speciellt minne?

Ja, från Stena Scandica när hon började brinna 2022. Det var ett högintensivt larm och ett bra eldprov för mig som också var relativt ny på jobbet. Vi hade mycket flygtid och fick evakuera personer ombord. Lyckligtvis gick allt bra. Det var en utmaning, men kul att se att all den tid som man har lagt ner på att öva bygger upp en trygghet. När man väl gör uppdrag i mörker och blåst, då känner man sig inte otrygg även om det är svettigt.

Senast uppdaterad 2024-07-03